Glömma är ett ord som inte är så lätt att utföra. Det är lätt att säga "nämen, det är bara glömma och gå vidare", men är det verkligen så lätt? Vissa kanske inte ens vill glömma, men känner sig tvungen till det, och vissa vill men kan inte.
Också finns det en del som har jättelätt för att glömma, att liksom bara lämna saker bakom sig. Sån är inte jag, det sitter kvar ett tag, det kan ha med vad som helst att göra. Nu tror ni säkert att jag menar enbart kärlek och förhållanden, men så är inte fallet. Jag menar allt, man gör ibland saker man helst bara vill glömma men blir påmind om det hela tiden, det kan vara väldigt jobbigt. Men det är ingen som har sagt att det ska vara lätt. That's life, man får ta det. Shit happens, life goes on!

Det kan också gälla bra saker som man verkligen inte vill glömma, fina saker som har hänt som sitter kvar i hjärtat.
Varför ska det vara så svårt? det låter ju som världens lättaste grej att glömma. Saken är den att det inte är så, det vet jag nu, har alltid tagit den delen med en nypa salt.
Hur man än gör så måste man glömma det dåliga och fokusera och minnas det som är bra!

Jag vet inte riktigt varför jag skriver ner det här, men jag känner mig väldigt filosofisk idag. Ta det inte på ett konstigt sätt eller så. Det var av en ren impuls att skriva ner just det jag satt och tänkte på!