Jag vet inte om jag någonsin har varit så glad som jag är nu. Igårkväll upplevde jag något så otroligt häftigt, ja, det var verkligen det, jag trodde inte att det verkligen hände. Då pratar jag förstås om hockeyn som jag var på i övik med Matilda Burström, Matilda Olofsson, Anton, Helena, Rickard och Kristin. Det var det bästa på länge, vilken jävla känsla liksom. Vinst med 0-5, det kan liksom inte bli bättre? jag är så lycklig. Nu är Timrå IK i semifinal för att de vann över MODO! med 4-1 i matcher, det låter liksom inte klokt, men sant är det!

Resan började med att vi klev på bussen, alla vi gick och satte oss längst bak. Vi pratade en massa, sjöng och hade verkligen jättetrevligt. Alla jag åkte med är såna stjärnor, jätteroliga människor. Vi skrattade och hade roligt, och peppade såklart . Jag vet inte riktigt när vi var framme, men det tog kanske en haltimme eller något sånt innan matchen började. Jag, Matilda, Matilda och Anton stod där i klacken och peppade.
Första perioden var inte så bra, väldigt mållös måste jag säga, men jag måste säga att jag tycker att Timrå spelade bättre. Det hände iallafall ingenting alls, lite tråkigt.
Andra perioden var spelet först lika segt som i första men sedan efter halva perioden öppnade Timrå ögonen och började spela på riktigt. Kalle koskinen 0-1, Petr Tenkrat 0-2 och Timo Pärssinen 0-3, väldigt starkt av Timrå. Något som var väldigt lågt var att Karol Krizan drämde till Johan Andersson och drog på sig en utvisning för det, mycket lågt måste jag säga, han var då inte på det bästa humöret.
Tredje perioden var minst sagt het! Timrå gav inte upp i första taget, inte i andra heller, inte över huvudtaget. Försvaret var perfekt, anfallen var också bra. Modo såg trötta ut, så Timrå hade guldläge. Timo Pärssinen dundrade in 0-4 målet då tiden stod på 6.30. Sedan fick Mika Pyörälä lägga in 0-5 målet alldeles fri. Vilken känsla, vilken lycka.
0-5 till TIMRÅ IK! Vår kära Backlund höll nollan!
Alla var överlyckliga. När vi kom ut stog vi och sjöng ett tag och sen gick vi runt swedbank arena en bit och stog utanför dörren där lagen går in och ut och kallade på Challe :D efter ett tag kom han ut och alla hoppade på honom, Matilda kramade honom och jag "skakade hand" med honom eller nåt sånt. Underbart. HAHA! men det var verkligen jättekul.
Sedan satte vi oss i bussen och sjöng massa sånger när vi började åka. Vi sjöng ett bra tag och sen ville alla sova. Helena, Rickard och Kristin var väl lite småbesvikna, men inte så mycket ändå, dom var nog mest trött.
Jag kom hem runt 1 eller något sånt och gick och la mig direkt.

Det var den bästa kvällen/natten på länge! det kallas lycka :D