Vill ni veta en sak? Jag mår inte bra alls, inte alls! och ingen förstår. Jag mår dåligt över att jag inte orkar med skolan, men det är inte bara det, jag vill inte ta upp det. Det är inte alls bra iallafall och jag känner att jag har ett stort tomrum inom mig. Jag tror att jag behöver någon att prata med, men jag vet inte vem, jag kan ju prata med pappa men det är inte alltid det räcker, det är inte alltid han har tid och det är inte alltid han förstår mig.
Försvinna, det vill jag göra, bara försvinna från allt där ingen kan störa och ingen kan trycka ner mig eller pressa mig. Det är så jag känner mig nu, otroligt pressad, vet inte vad jag ska ta mig till, jag är inte ett mirakelbarn, jag klarar inte allting som är självklart att jag ska. Om allt bara kunde vara lite enklare, bara lite så hade jag inte mått såhär.
Jag är inte mig själv fast jag vill det, det är som att oturen har tagit över hela mig, jag orkar inte med det.
Jag behöver ett mirakel eller två....