Den här situationen är inte oväntad för mig, men jag trodde aldrig att det skulle bli såhär jobbigt. Jag har ju varit med om det förut men då var det inte lika seriöst. Jag vill inte tala om vad det är för en slags situation men jag kan tala om att det är jättejobbigt och jag känner mig hemskt underlägsen någon annan. Jag går och tänker på det här varje dag och jag vet inte hur jag ska hantera det, det enda jag får fram är tårar och en stor klump i magen. Kanske passar jag inte in? Gör jag någonting fel? Jag vet inte jag, men jag kan ju inte vara någon annan än mig själv.

Jag kommer aldrig vara lika speciell...